23 november 2006

Det haster!


Jeg ble stoppet av en ung mann på sykkel. - Unnskyld, har du tiden? spurte han. Jeg måtte tenke meg om et par sekunder før jeg skjønte at han spurte hva klokka var.

Men det var nok til at jeg begynte å gruble på dette med tid. Jeg har forståelse for at ting tar tid, men jeg blir samtidig irritert når noen sier at jeg må ta tiden til hjelp når jeg vil at noe skal skje NÅ! Er det sant at tiden leger alle sår? Hvor tidlig var egentlig tidenes morgen, og hvordan kan noe være tidløst? Og de som tar tiden; hvem tar de den fra? Kan det bli hull i tidens tann? Vil jeg finne Den Rette når tiden er inne? Men tenk om tiden er ute akkurat da! Alt dette begynte jeg å tenke på.

Bare det ikke er for sent...å leve...

Bildet har jeg tyvlånt av mesterfotografen Henri Cartier-Bresson.

14 kommentarer:

jdawg sa...

stora frågor jorid. ibland kan man snurra in sig i tankar, frågor utan svar. men på något sätt brukar det mesta lösa sig, inte sant? men det är omöjligt att inte hamna där ibland. angående den rätta: jag jobbade förra året en tid på en förening som drevs av människor med svåra handikapp. där fanns en jättego tjej som var missbildad sedan födseln, hon hade även skador på hjärnan och var stor som en vanlig tioåring ungefär. hon kunde knappt äta eller tugga, dreglade konstant. junde inte stå eller sitta annat än fastspänd. men hon jobbade där och var jätteduktig. hon hade ju inte direkt utseendet med sig dock. men om man blundade så hade hon en underbar röst och ett hjärta av guld. gissa vad? hon var gift. ocg gissa vad han hade för problem? han var...blind! underbart va? de var så lyckliga tillsammans! så på frågan om det finns någon speciell för alla, så ja, det tror jag!
god natt och sov gott.

Jorid sa...

Det var en veldig söt historie :-) Og det er en vakker tanke, det at det fins en spesiell for alle der ute. Jeg bruker å lese dødsannonsene i Aftenposten, og der ser jeg noen ganger at gamle ektepar har dødd med bare få dagers mellomrom. Da tenker jeg at de var sikkert så glade i hverandre at den ene ikke klarte å leve videre uten den andre. Visst er det også vakkert?

jdawg sa...

ja visst är det. och väldigt vanligt. det blir väl lite meningslöst lanske?

Jorid sa...

Og kanskje ikke så bra å være så avhengig av et annet menneske. Blir sikkert ikke så vanlig når vi blir gamle, i og med at vi er opplært til å være selvstendige og tenke på oss selv i større grad enn de som er gamle i dag. Vet ikke om det er bra eller dårlig?

Pocahontas sa...

Jorid min ven: du får en gave av mig: http://tnydahl.blogg.se/

En blogg om fado-musik som min gode vän Thomas Nydahl börjat idag - han är en av de bästa kännarna av fadomusik och dess historia.
Och skriver böcker bl a om fado ( 2 st) en kom ut precis nu och så skriver han prosa och poesi.

Du får gärna göra reklam om bloggen till alle norske venner:)

Klem fra Inkan

jdawg sa...

kanske något mittemellan vore bra?

Jorid sa...

jdawg: midt imellom er nok ofte det beste. Jeg ser film med vår venn Anthony Hopkins (uten reklame!): The Remains of the Day. Den er vakker. Og trist. Sånn som jeg tycker om :-)

Jorid sa...

Inkan: Takk for tipset om fado-blogg! Jeg gjør ære på Thomas Nydahl ved å spille Amália Rodrigues. Og drømme om Lisboa, en av de fineste byene jeg vet om.

jdawg sa...

vacker och trist...precis tvärtemot mig då :-)

Jorid sa...

jdawg: du min svenske venn :-)

Hobbyfilosofen sa...

Husk at elske
mens du tør det
husk at leve
mens du gør det

(Piet Hein)

Jorid sa...

Eller som salig Tordenskiold sa under krigen mot svenskene og erobringen av Karlsten i 1719: "Hvad djævelen nøler I efter?"

Katrine K sa...

Jeg har erfart at det ofte er slik at når man har mye tid, mye lengsler: Da skjer ingenting!
Men når man har lite tid, og ikke tid til å "dyrke" sine lengsler: Da er det mye mer sannsynlig at masse skjer på en gang, slik at man plutselig ikke rekker over alt...
Hm, jeg forklarte meg kanskje litt dårlig, men poenget er at enten skjer alt, eller så skjer ingenting.
Kanskje tipset er å starte med å involvere seg intenst i et eller annet, slik at du ikke har så mye tid, og da vil f.eks drømmemannen dukke opp midt oppi ditt kaos...
Jeg holder tomlene oppe for deg og håper prinsen din snart kommer!!

Jorid sa...

katrine: Jeg forstår akkurat hva du mener! Og kanskje han dukker opp nå som jeg er intenst opptatt med å blogge :-) Takk for at du holder tomlene opp!